Svenska forskare har förslag på hur man kan öka organdonationerna så att de som behöver nya organ lättare ska få det. Det går ut på att de personer som donerar sina organ ska få begravningskostnaderna täckta. Om anhöriga godkänner organdonation ska en utbetalning på 30000-45000 betalas ut. Pengarna ska endast kunna gå till begravningen eller för donation till välgörande ändamål.

Begravningsceremonins klädsel

Det finns mycket begrepp att tolka när det gäller begravning. Står det "begravningen sker i stillhet" så agerar man inte alls.  Om det är skrivet ljus klädsel eller "en ljus begravning" så avstår man från mörka kläder. Då klär man sig som en vanlig dag, fast finare med ljusa kläder, färgade skjortor och blusar etc.

Man ska visa respekt, ta hänsyn, och ge omtanke och värdighet i samband med ett dödsfall och vid begravning. Det är faktiskt så att begravningsceremonin är väldigt betydelsefull och en viktig händelse och därför är det också viktig hur vi uppträder och klär oss. Idag betyder inte klädkoden lika mycket som för ett halvt sekel sedan är det självklart att vi klär oss lite finare i vissa sammanhang. Begravningen är ett sådant tillfälle när vi anstränger oss inför klädvalet och visst känns det bra att kunna uppträda korrekt på en begravning och vara ”rätt” klädd. Samtidigt är det alltid bättre att gå på begravningen än att avstå för att man inte är korrekt klädd.

Mannens klädsel vid begravning är följande

För mannen är det svart, mörkblå eller mörkt grå kostym som är korrekta färger. Till detta bär han vit skjorta och svart eller vit slips. Svarta skor, glöm inte att putsa dem. För många decennier sedan var den korrekta klädseln frack med vit skjorta och svart rosett, en klädsel som är sällsynt idag. Korrekt klädsel ansågs med tiden vara svart kostym, svarta skor och strumpor, vit skjorta och vit alternativt svart slips. Som ytterplagg bärs svart rock, svarta handskar och vit halsduk. Den ursprungliga etikettsregeln var att det alltid är korrekt att bära vit slips men att de som inte tillhör de närmaste även kan bära svart slips. Genom åren har denna regel kommit att tillämpas på så sätt att de närmaste bär vit slips och övriga svart slips. Gränsen mellan vilka som är närmast och vilka som är övriga, är idag mer flytande och får allt som oftast avgöras från fall till fall. Som närmast sörjande räknas i vart fall make, föräldrar, barn och syskon till den avlidne samt barnbarn och syskonbarn. Även makar till de närmaste räknas till de närmastes krets liksom andra släktingar beroende på sin relation till den avlidne. Man kan också tillhöra de närmaste utan att vara varken släkt, gift eller ingift, exempelvis sambo, särbo, partner, styvpappa, styvbarn, plastfarfar och liknande. Även för dessa kan det kännas rätt att markera sin närhet genom att bära vit slips.

Kvinnans klädsel begravning är följande:

För kvinnan är det dräkt eller kjol med svart eller vit blus, klänning alternativt en mörk kavaj. Det är tillfället och situationen som får bestämma om kvinnan istället kan välja mörka byxor. Men är du tveksam så avstå byxorna och välj kjol. Korrekt klädsel för kvinnor kan vara svart klänning eller dräkt, svarta strumpor, svart hatt eventuellt med sorgflor, svart sjal, svart kappa med vit halsduk eller scarf. Idag förekommer också svart kjol eller svarta byxor med svart eller vit blus. Om inte svart Svart liksom vitt betraktas som sorgens färger. Har man inte möjlighet att klä sig svart så är alternativet grått, mörkblått eller andra mörka/diskreta färger. Barnens kläder Barn kan ha sina finkläder på sig oavsett färg. Ljus eller valfri klädsel Ibland har efterlevande skrivit i dödsannonsen vilken klädsel man önskar att gästerna bär. Står det valfri klädsel betyder det att det inte finns några krav på sorgklädsel.

Om det står ljus klädsel kan det vara klokt att för säkerhets skull fråga begravningsbyrån eller anhöriga vad som menas. Av erfarenhet vet vi nämligen att många skriver ljus klädsel men menar valfri klädsel. Sorgband Sorgband som förr bars av de närmaste används idag mycket sparsamt. I förekommande fall bärs det på vänster rockslag eller på motsvarande plats på kavaj eller kappa. Vanligare är däremot ett bredare sorgband i sportsammanhang då någon i laget har avlidit. Vid match eller tävling bär laget då sorgbandet på vänster arm.

Barnen
Barn som är uppåt tonåren behöver inte ha mörk klädsel, det räcker gott med diskreta kläder. Kanske låter det onödigt, men det tål att berätta för dagens unga killar att keps passar inte, och definitivt skall den av i kyrkan! Det är tyvärr inte ovanligt att den okunskapen råder idag.

Här har jag hittat lite roliga gravstenar:

 

 

Runt gravstenen vill man oftast göra lite fint och då finns det massor av tips för att få en trevlig och rofylld plats.

Man måste skilja på blommor och sitt ändamål tycker jag, t.ex. så passar inte riktigt att lägga en begravningsblomma vid gravstenen, däremot passar det utmärkt att lägga en ros.

Enligt en ny lag som gör att man får rätt till att ta hand om gravplatsen på sitt eget sätt så öppnas möjligheterna med egna planteringar som speglar personen som ligger där.

Här kan du få lite tips om bra planteringsråd.

Men det behöver inte röra sig om blommor, det går alldeles utmärkt att lägga minnessaker på gravplatsen. Man kan arrangera så att det finns en plats att lägga minnesstenar eller andra saker som man vill hedra den bortgångne med.

Gravstenar är personliga

Jag har hört många olika argument till varför man vill ha en gravsten och det är utan tvekan argumentet att ha en personlig plats att besöka för närstående som är absolut populärast.

Det finns visserligen även andra populära argument också, bl.a. att utforma stenen till ett minnesmärke som avger positiv karaktär om hur personen var i livet, det kan vara att den älskade trädgården, var motorentusiast, professor, musiker eller helt enkelt en livsentusiast.

Däremot är det många som argumenterar mot att ha en sten och där är det mest avgörande om vem som ska ta hand om skötseln, se till att gravplatsen är trevlig och ser bra ut.

I vilket fall som helst så är valet väldigt personligt och det är därför det går att välja stenar som den prägel man eftersträvar, oavsett om det gäller färg, form eller beständighet i tiden.

Såg just ett reportage på SVT att det nu tar i genomsnitt 24 dagar efter den avlidne till en begravning och det ökar tydligen hela tiden.

Se reportaget på SVT Play här.

Usch vad hemskt, verkar som det var ungdomar som ritade hakkors på gravarna:

http://www.hbl.fi/text/utrikes/2010/12/8/w55643.php

Det finns en rätt intressant källa där man kan söka på namn och yrke på drygt 61 000 gravstenar genom Nättidningen Rötters websida.

En väldigt bra resurs för de som släktforskar.

Många tror att gravvård härrör skötsel av gravstenar, vilket det iofs även kan vara men när man pratar om gravvård är det oftast minnesmärket och det är oftast en typ av sten.

På Wikipedia finns en mer specifik förklaring.